Nytt jobb!

För ett tag sen var jag på en anställningsintervju på ett boende inom socialpsykiatrin i kommunen. Jag hade inte varit på någon intervju tidigare och jag var väldigt nervös, nästan livrädd. Den intervjun gick kanonbra och nu arbetar jag där som timvikarie. Jag är så glad och tacksam för att jag fick denna chansen. En klasskompis till mig tipsade om det och på den vägen är det. 

Det bästa med att ha förlorat ett jobb, krisat en hel del, mattat ut mig själv och kommit tillbaka är att jag uppskattar det jag har mer än vad jag gjort förr. Jag har andra perspektiv nu, mot de jag hade när jag gick i min trygga, lite halvsega vardag, då jag jobbade i livsmedelsindustrin. 

Jag trodde på allvar att jag inte kommer kunna känna glädje eller trygghet i tillvaron igen. Nu vet jag att jag var rädd i onödan. Samtidigt har den rädslan drivit mig att fortsätta gå framåt, fall i fall det kanske kan bli bra till slut ändå. Jag var ju tvungen att göra nåt åt min situation. 

I mitt fall har viljan varit starkare än orken, det finns både för och nackdelar med det. För mig var den kombinationen min räddning då jag inte kommit så långt framåt om det varit tvärtom. Samtidigt körde jag slut på mig själv, en viktig lärdom...

Jag ser mig själv som en vinnare. Jag har vunnit en bättre syn på min tillvaro och kan (hyfsat) leva i nuet. 

Min nästa present till mig 👇🏻

❤️