När jag anmälde mig till Göteborgsvarvet för ca nio månader sen kändes det som om det var hur lång tid som helst dit. Att jag hade jättegott om tid att träna. Det har jag haft också men inte tränat riktigt så mycket som jag skulle vilja, den sista månade var nästan usel, sjukdom satte stopp för en del pass och jag kände mig orolig.
Helt i onödan! Jag är så nöjd med min prestation att jag fortfarande känner lyckorus :-) Tiden 2h 30min är lite längre än jag önskat men det kvittar, jag klarade det, och jag mådde bra hela vägen.
Jag är glad för att vi hämtade nummerlappen på fredagen. Herre Gud vad människor där var...
Vi gick lite på mässan och jag investerade i en orange keps och tre par strumpor av hög kvalitet :-) Perfekt eftersom solen kommer grilla en på huvudet, under loppet, annars.
Vi åt på en mongolisk resturang i Göteborg. Vi har varit där tidigare så vi visste att maten var bra, mongolisk buffé är aldrig fel! Som uppladdning inför loppet var det okej :-)
Tyvärr är det med sorg i hjärtat vi fick se IFK åka ur i semifinalen, mot Lugi, tråkigt som tusan :-( Det blir alltså Lugi - Allingsås i finalen, kan inte låta bli att heja på Allingsås då jag gång på gång blivit imponerad av deras målvakt Mikael Aggefors! Heja Allingsås!!!
Tack IFK för härlig och spännande underhållning! Ser fram emot nästa säsong! Då jäklar...
Lördagen så... Pga nervositet hade väldiga problem med att äta frukost, inte bra, behövde ju all energi jag kunde få inför loppet. Det blev inte bra alls med maten innan loppet, jag åt en glass och apelsin typ, mycket vatten och lite kaffe fick jag i mig, som tur är.
Pga att jag visste att jag inte ätit ordentligt, vågade jag inte ta ut mig riktigt under loppet, det gjorde att jag valde att stanna till för att gå och dricka vatten/energidryck vid varje kontroll. Att stanna till och gå några meter gjorde att jag kände mig fräsch under hela loppet. Energidrycken hjälpte mig jättemycket!
Mot slutet var där några stycken som låg i gräset med dropp, där ville inte jag hamna, trist för dom som gjorde det.
Jag kan dela upp loppet i tre delar:
0-10 km: känns väldigt bra och jag känner mig lätt men jösses vad långt jag ska springa, så mycket människor här är...
10-16 km: shit vad långt jag kommit och jag är fortfarande i god form, det här är inga problem för mig, bara jag tänker på att sträcka på kroppen och inte börjar hänga framåt liksom. Mycket folk går, försöker hela tiden hitta någon att ta rygg på, lyckas bra men flera stannar plötsligt för att gå, snopet.
16 - 21 km: Det går jäkligt bra detta. Får lite ont i ena knät så jag väljer att gå några minuter sen kan jag springa smärtfritt igen. När jag springer förbi 19 skylten vet jag att jag kommer att klara det, jag blir lycklig att det kommer ett par tårar, torkar dom med svampen jag fick på avenyn :-)
Att få spurta in på stadion till slut var magiskt! Jag klarade det! Jag vill göra det igen! Nästa år är Gbg-varvet 23 maj, häng med vet jag, kan jag så kan alla!!!