När man är rädd för något som inte är farligt känns den känslan väldigt onödig. Om den dessutom sätter käppar i hjulet är det otroligt onödigt. Tänker man efter är det faktiskt bara en känsla som skrämmer upp en och hur farligt är ens egna känsla? Jag bara undrar...
Låt oss säga att du ska hålla ett tal eller redovisa en uppgift i skolan, då kan man känna sig ganska nervös, det gör dom flesta, det är normalt. Du måste nästan ha lite puls när du ska göra något sådant annars är du inte tillräckligt fokuserad.
Om du har förberett en uppgift eller ett tal vill man ju att det ska bli godkänt därför är det allra viktigast att du är väl förberedd och att du kan stå för det du ska säga. Annars är det lätt att man oroar sig i onödan och det kan dra upp pulsen onödigt mycket.
En annan sak som kan förstöra för dig är att om du tänker på förra gången du skulle hålla ett föredrag där du var så nervös och panikslagen att knäna skakade, då har du den känslan med dig in på detta föredraget, inte bra! Förra gången är förra gången och denna gången är denna gången, glöm inte det.
Att lägga en massa tid och energi på att fundera över hur jobbigt det kommer vara under tiden du står där framme med dina lappar är också väldigt onödigt. Lägg hellre den tiden och energin på att fundera på hur du ska belöna dig själv när det är gjort. Försök känna känslan som sprider sig i kroppen den där sekunden du vet att du är klar och får lov att sitta ner igen (om du inte satt ner under föredraget vilket jag kan rekommendera).
Fortfarande är det Dina känslor och tankar som gör att Du är rädd, ingen annans. Glöm inte det! Om du låter dina tankar tänka negativt är det en negativ känsla som kommer att vinna. Om du istället tänker positivt och fokuserar på hur härligt det kommer vara när du är klar kan du nästan lura dina hjärnspöken att det faktiskt är okej att tala när andra lyssnar.
Att tala inför en grupp eller hålla ett föredrag i skolan är inte lätt. Har man dessutom utvecklat fobi mot det kan man tycka att det är helt omöjligt. Så är det inte men problemet är att det kan ta tid och det enda som hjälper är att göra det. Det finns en hel del knep att ta till. Du måste flytta fokus! Från den negativa känslan du känner inför föredraget till den positiva känslan du har när det är klart. Lägg gärna till en belöning!
Under tiden du står/sitter inför gruppen du talar inför ska du bara tänka på det du har att säga och att hålla ner axlarna. Strunta i om du talar tydligt tänk hellre på att tala sakta. Det ska nästan kännas som om du talar onormalt sakta för då flyttar du fokus från darr på rösten till långsamt tal. Det är bra!
Andas är med bra :-) sänk axlarna när du andas ut! Fokusera på vad du ska säga, strunta i allt onödigt, tala långsamt och belöna dig själv när du är klar!
Jag känner att jag måste avsluta inlägget här för annars skenar jag iväg. Detta är inget faktainlägg, det är mina erfarenheter, som jag gärna skriver mer av ifall så önskas. Jag har även erfarenheter från kbt-terapi där jag gick en behandling mot social fobi. Det delar jag också gärna med mig av vid ett annat tillfälle om någon vill.
Kramar Diana
