Perfekt?

Kan man verkligen leva det där perfekta livet? Finns det egentligen någon som inte har brister? Vill man inte ha motgångar? Måste fasaden alltid blänka?

Inte hemma hos mig i alla fall! Jag är glad och tacksam för att jag klarar av att leva det där operfekta livet. Materiella saker är inte särskilt viktigt för mig och min fasad behöver inte vara finputsad. Jag har varken tid eller ork för att måla upp en bild av mig som inte stämmer!

Detta pratade jag och syster om igår på vår promenaddejt! Att ha en syster jag kan berätta allt för, utan att dömas eller ifrågasättas, är guld värt för mig! Jag behöver inte mer än så för att hitta livskvalitet. 

Självklart vill jag ha ett så friktionsfritt liv som möjligt men jag kan acceptera att det kommer motgångar jag måste ta mig igenom. Det är ju trots allt så att ju fler motgångar som stärker, desto fler medgångar som förgyller. 

Under min återhämtning har jag blivit tvingad att stanna upp, tänka till och känna efter vad som är viktigt för mig. Jag väljer att gå på magkänsla. Min magkänsla har varnat mig så många gånger, särskilt när det kommer till att fatta stora beslut, magen har sällan fel!

Hur går det nu då, med allt? Bra! Det är ärligt svarat. Jag har bra koll på stress, träning, nutrition, relation, glädje och sorg. Det är så skönt!

Jag har sagt det förr men jag säger det igen...den tanke du väljer att tänka på, kommer att vinna, tänk inte negativt om dig själv!!!

❤️

Rädsla...

Att göra något man känner rädsla inför är grymt! Det är modigt! Du är inte modig om du gör något du inte är rädd för, något som kräver mod...

Men när man är rädd för något som man bevisligen inte behöver vara rädd för, något som absolut inte är farligt, då har man bekymmer! Det har jag!

Förnuftet vet att det inte är farligt men det litar inte känslan på så ångesten drar igång för fullt per automatik, ibland helt oförberett. 

Nu är det så att jag vet vad som triggar igång min ångest och oro så jag kan förbereda så pass att det inte händer. Jag kan dessutom sortera bort de tankar som drar igång en panikångestatack. Det är ju trots allt så att jag själv väljer hur jag ska tänka. Det jag ger flest tankar till, kommer att vinna! Alltså är det mina egna tankar som påverkar hur jag agerar och känner inför sådant jag är rädd för...som dessutom inte är farligt!

Konstigt? Ja, kanske... Jag väljer att inte tänka på hur konstigt det är eller ifall jag är konstig eller inte. Det är nämligen inte en tanke som ska få vinna!

Igår gjorde jag två saker som jag är rädd för! En anställningsintervju och en konsultation på en behandling min läkare rekommenderat. Båda var jobbiga då nervositet kan trigga igång ångest. Nu gjorde det inte det för jag valde att tänka på hur mycket det betyder för mig att klara av båda. Intervjun var klart mer nervöst än konsultationen men jag var supertaggad och det gick jättebra!

Att göra sånt man är rädd för stärker ens självförtroende och självkänsla! Jag blir galet stolt över att klara av sådant jag är rädd för. Dessutom bestämmer jag mig alltid för att belöna mig själv när det är gjort. Igår lovade jag mig själv ett par nya skor...

Jag har kommit långt med mitt men trots det påminns jag varje dag om att det här finns. På något vis har jag lyckats acceptera hur jag är och valt att förändra det jag kan. Självklart med hjälp av mitt sociala nätverk, familj och vänner! För ett par månader sedan tog jag dessutom hjälp av läkare och nu har jag varit på en konsultation som ska hjälpa mig ännu längre. 

MEN!!! Det är bara jag som kan välja hur jag ska tänka! Det är bara jag som kan be om hjälp när jag behöver det! Det är bara jag som kan tala om hur jag känner och det är bara jag som kan gå på min anställningsintervju... Det krävde mod!

Som dessutom gick jäkligt bra! Nu ska jag bara välja vilka skor jag ska köpa!!!

Glöm inte att Du väljer hur Du tänker och den tanken Du tänker på mest, kommer att vinna!!!

❤️