En hemsk mamma

Imorse blev Melissa riktigt sur på mig när jag skyndade på henne. Vi är så olika när det kommer till vad som är stressigt eller inte. Jag, som i princip är stressintolerant för tillfället, jagar upp mig för att hon inte har klätt sig, ätit eller gjort sig klar på toa.

Hon tar det lugnt! Hon stressar inte. Förmodligen vet hon att hon kommer till att hinna till taxin. Melissa är en tjej som har koll på läget.

I morse blev hon som sagt riktigt sur på mig när jag tjatade, helt utan anledning visade det sig, hon fick nämligen stå ute och vänta några minuter till taxin kom... 

Hon kramades inte tillbaka när jag kramade henne och hon sa inte hejdå...

Jag förstår henne! Att ha en sån Hönsmamma med oerhörda kontrollbehov kan inte vara kul alltid! När jag sen stod i fönstret och kikade på henne gav hon inte ens en blick åt mig. 

Jag fick ingen snapchat från bilen, vilket jag fått de andra morgnarna, en sån snap med massor av hjärtan...

Jag längtar till jag kan köra och hämta henne så jag kan förklara och be om ursäkt. Jag känner mig som en hemsk mamma!

Jag älskar Dig Melissa! Alltid!!!