Träningen idag gick lite si och så. Det fick bli korta rundan idag, 5,7km, för det kändes så vansinnigt tungt. Jag fick hela tiden övertala mig själv om att fortsätta springa. Hade jag börjat gå hade jag haft svårt för att börja springa igen. Dessutom hade jag dragit ut på plågan ännu mer...
Jag hade lite lätt motvind i början och vinden var kall så det var förmodligen det som sabbade det hela. Att springa hemåt var lite lättare ;-)
Nu är jag nöjd med min insats. Jag lyckades peppa mig själv att fortsätta trots att jag flåsade och fick sakta ner ganska mycket flera gånger. Med andra ord, det sitter i huvudet, definitivt! Det är dessa passen jag är mest stolt över, när jag vägrar att ge upp trots att det hade varit det mest bekväma, för stunden. Heja heja!
Tänk på det när det tar emot, du väljer själv vilka tankar som får vinna.
Ha en fin torsdag!
Kram D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar