Nja...

Visst kändes det bra med kompressionsstrumpor men jag får nog springa längre för att kunna känna om det gör någon skillnad. 

Solen dök upp och det blev en svag skugga. 

För övrigt var det en hemsk jäkla runda. Min andning är inte från denna värld. När jag sprungit ca 15 minuter måste jag stanna för att harkla upp slem som kommer från ingenstans, känns det som. Sen blir det flåsigt som fan och jag måste tvinga mig att fortsätta tills det blir tvärnit, måste gå för att hämta andan...tröttsamt! Det är precis som om konditionen är i botten :-( 

Idag blev det ungefär 6 km. Det är bättre än 0 km...

Snart ska jag hämta mitt lilla hjärta och idag är det onsdag, då är det onsdagsfikat som hägrar, mumsfilibabba!