Shit! Jag är rädd! Eller är jag det? Kan det vara så att jag är rädd för att det är så det förväntas kännas?
Nu känns det i alla fall väldigt kluvet. Jag kommer sakna flera av mina vänner på jobbet, även om vi ska hålla kontakt, mest via Facebook, så är det inte detsamma. Vissa människor vill man ha runt sig i sin vardag, så är det bara.
Det är lite deppigt just nu men det går över, det vet jag. Jag har varit ute och motionerat varje dag och det hjälper mig mycket. Löpning eller powerwalks är som grädde för själen :-)
Imorgon kommer mitt lilla ❤️ hem, längtar sjukt mycket efter hennes pussar, kramar och härliga skratt :-)
Som en knasboll bjussar jag på en knasbild ;-) Försökte bli nöjd med en bild utan grimas men det gick inte, blir inte bra på bild längre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar